Sedan ett par veckor tillbaka bor jag i min gamla lägenhet igen. Exet har klottrat ner väggen i mitt vardagsrum och stulit en mängd saker från mig. Häromdagen plingade det på dörren precis när jag hade kommit in. I trappan stod exet och vinkade med ett brett leende. Jag öppnade inte.

Vilket jävla år. Genomled ett helvete med mitt livs kärlek som torterade mig på alla tänkbara sätt i ett halvår. Blev räddad av familjen, håller mig fortfarande gömd. Är skuldsatt och ärrad för livet men blir i alla fall inte misshandlad och tvingad att ta löjliga mängder amfetamin/metamfetamin.

Neeeeeeeej jag insåg precis vilket otroligt uppsving otrevliga killar i bucket hats och fula sportjackor kommer få nu (jag är förstås svag för dessa)

Killars version av naturlig trolskhet och nedärvd magi är när de blir 25 och börjar Höra Saker när de knackar i väggarna innan de ska borra (detta är förstås bara strunt men om tjejer får leka med kristaller kan killarna få knacka vägg och nicka menande)

Så himla mysigt att höra stegen från grannen ovanför, det gör att jag känner mig trygg och inte så ensam. Tills jag kommer ihåg att JAG BEFINNER MIG I EN ENPLANSVILLA

The copious amount of skitkonstiga situationer jag hamnat i av ren artighet är fan sinnes

Undrar om exet finns här. Hoppas inte det. Anyway det senaste året har jag gått en intensivkurs i missbruk och destruktivt leverne samt våld i nära relation. I helgen fick jag ett grand mal, ramlade ner i vattnet och borde egentligen inte vara vid liv men mamma lyckades dra upp mig. Hej hopp.

Ok stanky leg

STARKT göteborgskt ögonblick när nån med kraftig pundaraura förgyller wieselgrensplatsens hållplats med nån hes deprimerande sång om fattigdom, känns rätt här på hisingen ändå (att jag hatar trubadurer på allmän plats är en annan femma)

WHO LIVES IN A PINEAPPLE UNDER THE SEA—