Sedan vidden av Israels grymhet mot den palestinska befolkningen blev uppenbar för alla utom de mest medvetet ignoranta så har anklagelser om antisemitism bland Israels kritiker varit ett enkelt och effektivt sätt att stötta Israel utan att riktigt behöva säga rakt ut att man är okej med att mörda tiotusentals barn. Men det är ett argument som med tiden känts mer och mer ihåligt, och i sin krönika publicerad på förintelsens minnesdag gör Tove Lifvendahl lite för att vända den utvecklingen. Första halvan av Vår tid behöver också de modiga passerar utan några egentliga invändningar. Tove berättar om Nicholas Winton, en man som räddade 669 judiska barn i Prag undan förintelsen och sedan återförenades med flera av dem under en TV-inspelning. Det är en både tragisk och hjärtevärmande berättelse. Tove fortsätter i några stycken att prata om historisk antisemitism och allt som allt känns det som en ganska normal text. Det är värt att påminna om förintelsen och Tove inkluderar till och med några goda poänger från en text av Anna Nachman. Den texten är också i sin helhet _kokobananer_ , men just poängerna om priset för att stå upp för svaga grupper är i isolation relevanta och kloka. Så långt så bra. Men nu är det dags för Tove att vända blicken mot nutiden och väldigt snabbt börjar saker spinna ur kontroll. Jag betvivlar inte att antisemitismen precis som islamofobin har ökat i samhället de senaste åren. Mestadels är detta ett fenomen i högerextrema kretsar, något Tove inte med ett ord kommer att nämna, men jag tänker faktiskt inte ens förneka att det finns antisemitism i delar av palestinarörelsen också. Det finns uppenbarligen de i rörelsen som blandar ihop staten Israel med judiska individer (en sammanblandning som kanske kommer bli relevant senare i Toves egen text). Men om problemet med antisemitism i palestinarörelsen nu är så stort och utbrett som Tove vill påskina så tycker man ju att hon borde ha ett gäng riktigt tydliga exempel att komma med för att underbygga tesen. Låt oss lista de exempel vi får. 1. Tre flaggbärare i ett demonstrationståg i Göteborg 2025 hade enligt Doku kopplingar till ett pro-iranskt nätverk, som i sin tur hade kopplingar till terroriststämplade nätverk som Hizbollah. De här männen har historiskt uttryckt sig antisemitiskt i flera sammanhang. Hängde ni med i hela listan? Okej, för att vara helt rättvis så är det inte Toves hela lista över palestinarörelsens antisemitism, det är bara det enda av hennes exempel som pekar på _faktisk antisemitism_. Tove fortsätter med att säga att de här tre flaggbärarnas agenda “ _sammanfaller tämligen väl med den som finns hos aktivister i olika miljöer_ ”, men kommer därefter uteslutande med exempel på kritik mot staten Israel och inte judar som grupp. I resten av texten behandlas judar och Israel som synonyma vilket är, låt mig kolla mina anteckningar, antisemitism. Bra jobbat Tove. Exempel nummer två i listan är att det inom den akademiska världen sätts tryck mot universitetsledningar att avbryta samarbeten med israeliska universitet. Inte judiska akademiker, utan israeliska universitet, då dessa är tätt sammankopplade med den israeliska staten som systematiskt förstört palestinsk tillgång till utbildning. Akademiker, som generellt är för att människor ska ha tillgång till utbildning, tycker att det är dåligt. Detta är alldeles uppenbart _inte antisemitism_. Det tredje exemplet är att Israels ambassads bidrag plockades bort från kulturnattens program 2024 efter kritik, med hänvisning till säkerhetsläget. Efter kritik från motsatt sida så backade Stockholms Stad från sitt beslut och Israels ambassad fick medverka i kulturnatten obehindrat. Detta är alltså ytterligare ett fall där kritiken handlar om staten Israel och det är i min åsikt bisarrt att Israels ambassad fick medverka. Lika bisarrt som om exempelvis Rysslands ambassad hade fått göra detsamma. Ännu ett fall av _inte antisemitism_. Och så slutligen har vi det fjärde exemplet, och nu har tåget fullständigt lämnat spåret. Vi flyger genom vansinnets landsbygd i ett skenande tok-lok. Jag kommer inkludera de två aktuella styckena i sin helhet. _Sedan en tid proklamerar en internationell aktiviströrelse exempelvis kaféer, delar av campus eller andra platser – nu senast Zita Folkets Bio i Stockholm – till ”apartheidfria zoner”, där man ”aktivt bojkottar” produkter eller tjänster som man anser upprätthåller Israels styre._ _Det är en självklarhet i ett fritt och öppet samhälle att uttrycka kritik mot aktörer eller fenomen. Det kan göras specifikt eller svepande. Men detta är något annat; en vilja att rent fysiskt skapa zoner i samhället till vilka endast rättrogna har tillträde. En totalitär impuls som barn brukar pröva i leken på skolgården, men som ekar i tusen versioner genom historien. För 120 år sedan kunde man i USA se anslag med budskapet ”No Japs in our schools”. I oktober 2023 etablerade nationalistgruppen Return to the land i Arkansas sitt första ”Whites only community”._ Tove Lifvendahl, en vuxen människa vars jobb det är att publikt uttrycka åsikter, anklagar alltså Zita Folkets Bio för att begå apartheid – mot produkter och tjänster. Jag har ärligt talat svårt att hitta orden, vilket dock inte kommer hindra mig från att skriva många fler. Jag kan inte sluta fråga mig själv vem det här är menat att övertyga, och den enda slutsatsen jag kan dra är att Tove helt har gett upp på idén om att konvertera människor till sin sak till förmån för att predika för en helt okritisk kör av liktänkande. Israel bra, palestina dåligt, _paus för applåder_. Men även i det egna lägret måste väl folk reagera på att hon skriver om “ _zoner i samhället till vilka endast rättrogna har tillträde_ ” bara ett stycke efter att väldigt explicit ha skrivit att vad det egentligen handlar om inte alls är ett förbud mot vissa människor, utan en bojkott av _varor_. Jag vet att i den liberala världsbilden så är företag personer och varor deras gulliga små bebisar men det här känns extremt även för dem. Att bojkotta varor från en nation som begår folkrättsbrott är inte apartheid och det är inte totalitärt, och jag tvivlar på att Tove skulle porträttera bojkotter av andra stater på samma sätt. Faktum är att jag vet att hon inte gör det. Kanske hoppades Tove att folk som läser texten skulle tröttna lite halvvägs och mest bara skumma andra halvan. De skulle se att det handlade om antisemitism, se det enda exemplet på antisemitism och sen hoppa till slutet av texten och anta att hennes jämförelse med rassegregering i USA inte var tagen rakt ur luften. Det här är kanske det lataste försöket till ett argumentativt trolleritrick jag någonsin läst. Tove sitter där med hatten och manteln och trollstaven och viftar och pekar och leder vår uppmärksamhet. Men när det väl är dags för trolleritricket så glömmer hon plötsligt bort allt det där, så allt som kvarstår är för oss att titta på en kvinna som mitt framför våra ögon byter plats på sina spelkort och sedan ropar “tada!”. I Israel har palestinier sedan många år reducerats till i bästa fall andra klassens medborgare, i värsta fall ohyra att utplånas. Palestinier fördrivs från sitt land och mördas med drönare och svensktillverkade bomber. De svälter och fryser ihjäl i demolerade städer. Det är ett folkmord framför öppen ridå och får alla världens löften om “ _aldrig igen_ ” att ringa ihåligt. Att sitta på förintelsens minnesdag och ondgöra sig över att en biograf inte vill köpa israeliska apelsiner är äckligt.

Åsa Linderborg kikar in i Sveriges mest utskällda yrke Alla tror att de vet hur det funkar i hemtjänsten. Det gör de inte. Eller också bryr man sig inte. Jus

Forskaren Martin Kolk granskar påståendet om en religiös återkomst bland unga i Sverige.

Har suttit längst av alla i riksdagen – vill bli utbildningsminister

ANNA ANDERSSON: Folk har ingen annanstans att vända sig

Vi har haft en marknadsskola i över trettio år. Lärarna vill inte ha det, befolkningen vill inte ha det. De enda som gynnas är koncernägarna. Nu är det dags att höja vår röst.

Zelenskyj har alltid satt sina vänskapsrelationer först. Det är något som ukrainarna vet.