Peter Carlsson, tidigare vd på Northvolt, recenserar SVTs fråga.

En los tager ca 0,1 får/ged om året i snit, og den tager aldrig mange dyr samtidigt, som ulven kan finde på. Det burde være til at leve med. Mit indtryk er da også, at jagten på los er noget et segment af jægerne har lobbyet sig til. Som trofæjagt og fordi de gerne vil tro det er nødvendigt.

Vintertur i en rest av Linderödsåsens utmarker som fortfarande betas. Den här marken och mycket annan uråldrig betesmark är inte naturskyddat. Den upprätthålls skapligt via jordbruksstöden men det funkar knappast i evighet. Vi behöver en ny strategi för att bevara, utöka och återställa betad natur.

Så här kan det se ut i en gammal betesmark som aldrig har varit odlat. Det är mest arten gul tuvmyra och den lever i stort sett underjordisk precis i närheten av varje tuva. Några av betesmarkens växter växer nästan bara på tuvorna.

Från världspolitiken till myrstacken. Efter 8 års kontinuerligt bete ser vi nu hur myrtuvorna blir fler och fler i vår återskapade betesmark. Myror är nyckelarter i gräsmarkens ekosystem, de sprider fröer, skapar variation och är föda för gröngöling och göktyta. Göktytan har vi haft häckande.

På svensk wiki er der nævnt to oversatte titler

Our lack of sense for the deep past and the far future may be why we treat the earth so carelessly. Marcia Bjorneruds book Timefullness is an inspiring book on this topic. It's about the history of geological science and a warning that even if the earth is old, changes can happen fast.

Humans are bad at comprehending a timescale longer than a few generations, not to say 540 million years since some early multicellular organisms made these tracks in the seabed. The sand got buried deep down, turned to stone and is now exposed at a new sea, the Baltic coast nearby Vik, Skåne. 🌍

Gick en tur i dag utmed ett biflöde till Verkeån i Skåne. Här har företaget naturcentrum återställt bäckens slingrande lopp och fått upp vattnet i marknivå. Jag mötte en av de privata markägarna. Han var lycklig och gick og spanade efter utter.

Här är ett annat exempel. Ett område i Skåne på 5x5 kilometer utan en enda rapporterad dagfjäril de seneste 25 åren. Sattelitbilden ser inte så dålig ut. Skåne är som helhet ganska välundersökt, men ändå är här betydande vita fläckar. Hur ser det då inte ut i mer glestbefolkade län?

Sånt här väcker min upptäckarlust. En gammal hagmark i Skåne, inte så långt hemifrån, utan ett enda fynd på artportalen. Det är också en påminnelse om att brist på data inte betyder brist på naturvärde.

Åretruntbete eller vinterbete är numera mainstream i dansk naturförvaltning. Gotlandsruss funkar aldeles utmärkt året runt hemma hos mig i Skåne också. Hästarna mår bra, gräset får stryk och blommande örter gynnas. Höst och vinter äter hästarna löv och småträd också. Mer av detta i Sverige!

This applies once again

Det pratas mycket om återställning av våtmark. Samtidigt ser jag ofta detta ute i marken i Skåne. Gamla öppna diken som rensas upp och grävs djupare än de någonsin varit. Det som dräneras är skog och betesmark, inga åkrar. Så är det hela tiden: ett steg fram och ett eller två tillbaka.

Den viktigaste insikten från tio års utveckling inom dansk naturvård är simpel: När betande djur var vilda fanns de i naturen året runt, och deras antal styrdes i huvudsak av vinterfödan. Även historisk gick djur i utmarkerna på vintern. Ändå förvaltas svenska naturbetesmarker med säsongsbete.

Här på Bluesky blir det bara natur, från egna iagttagelser till de större frågorna. Årets mest glädjande överraskning i den lilla världen var nog när jag hittade jungfrulin, Polygala vulgaris, som har dykt upp spontant på vår halvförvildade mark. Marken, växterna och hästarna ska ni få mer av.