Jag låste mig ute från flera av mina sociala medier för några veckor sedan och har inte itts sätta mig ner och lösa det. Det är ganska skönt att pausa dem. Livet går vidare.
Jag behöver lösa ett par av dem snart, men inte i natt. Jag har inte bråttom.

Tre katter i en 80-säng är en helt annan sak än tre katter i en 180-säng. Lite trångt, mycket mysigt, men lite bökigt. Tur att det bara var för ett par nätter tills den nya sängen (120) kom och fick lufta sig en natt.

Det är alltid intressant att gå förbi en chefs rum och höra chefen prata med en kollega, och de sedan sänker rösten när de ser att man går förbi. Framför allt när man hörde början av vad de sa.

Det är märkligt att upptäcka att ett förtroende är borta. Eller kanske inte förtroendet så mycket som förtroligheten. En omärklig förändring som skett gradvis och sedan en dag är det bara så. Kvar finns en tomhet och ensamhet; för förtroligheten är olika med olika människor, unik i sitt slag.

Månen är halv, molnen rosa och orange av morgonsolen som nyss gick upp, stararna tjattrar vid hållplatsen och det blåser inte riktigt lika illa som det varnades för.

Nej, nu räcker det. I tre år har jag överlevt Whamageddon men nu vill jag inte vara i Last Christmas-celibat längre. Basta!

Laziness by Théophile Steinlen. 1897. flic.kr/p/jC2jAF

En av de tyngsta promenaderna är den från veterinären med en tom bur. Min älskade Xerxes fick somna in idag. Njurproblem och ålder hade redan gjort honom skruttig men han fick en förkylning som snabbt blev en infektion. Han var redan på väg bort men fick somna in stilla.

Min tilltagande blåtira är kroppens smocka mot sig själv. Svullnaden från en rejäl vagel i ögat – som dessutom skaver och trycker – sätter färg och börjar röra sig neråt kinden. Svullna lymfkörtlar på samma sida av halsen och lite halsont talar för att immunförsvaret hjälper till nu.

När flygbussen inte dök upp (den bara försvann från tavlan) ringde en norsk affärsresenär på taxi och erbjöd den till oss två andra som också väntade. Han var inte ens pratsjuk i taxin. Riktig gentleman.

Typisk fredag: jag städar och tittar på serier medan jag viker tvätt. Häller upp ett halvt glas vin, dricker hälften av det. Glömmer det sedan.

Jag hade tänkt ta ledigt från brödjobbet två dagar för att vara på bokmässan som översättare och litteraturvetare, det jag har min yrkesidentitet i. Men efter en vecka med gräslig huvudvärk och ont i ögonen så är jag istället hemma och undvika att titta på skärmar särskilt länge åt gången.

Vanliga saker jag säger till katten Sigrid 🐈‍⬛:
”Människor är inte klösbrädor.”
”Inga klor i kläder.”
”Vi klappar med mjuka tassar, inte vassa tassar.” (Ofta förkortat till ”mjuka tassar”.)