Alla pratar om att mostern ammade min man när hans mamma låg på sjukhus.

Och minns är det gav min man diarré.

Döden knyter samman de levande.

Sen är den lite mycket medelklass och innehåller så mycket saft och kex och varanda att det kliar av sötma på mina armar och jag känner att jag nog måste borsta tänderna.

Det är viktigt med en representation för alla. Och att den är på riktigt.

Att den inte är inslängd eller enbart stereotyp utan bara är.

Bara är det människor är.

Är.

Sverige behöver se att människor bara är människor.

Så är det det ingen eller alla vill prata om.

Familjen ser ut som min och det göra ingen grej av det - i serien.

På social medier rasar traditionalister över mörka skådespelare.

Men så kan en familj se ut.

Och det är också viktigt.

Malin är ju inte ens en modersgestalt av dagens ideal.

Sträng och med distans. Fina kläder ska det vara och tillsägelser.

Den nya Malin visar upp ett nära förädlarskap och lugn som är trovärdigt för dagens barn och hon tar inte över Melkers.

Melker är en pappa på riktigt i den nya versionen.

Melker kan i orginalet varken laga mat eller fixa till ett hem. Han är helt beroende av Malin.

Så är inte män av dagen. Det är en helt otidsenlig skildring.

Astrid skrev för barnen och en modernisering av bilden av föräldraskap och relationer är nödvändig för att just Saltkråkan ska hålla.

Det blir, även om det till synes handlar om detaljer, en obegriplig helhet att se orginalet.

Den är inte relevant och trovärdig för barn idag.

Så varför tittar jag två och en halv timme i sträck igår?

Jag har funderat.

Jag tror det intresserade mig att man lagt sin vinn om att en samtid barnpublik ska fångas.

Vad än alla nostalgiker säger, så talar och beter sig folk inte som för 65 år sedan.

Aldrig läst boken. Eller så läste mamma och pappa den för mig.

Hur som helst, som story är det inte på top ten.

❤️

Det gäller faktiskt även medborgare.

Jag tänker på när jag träffat min man och han kom till Sverige 1996.

Mamma berättade för en kollega, delade att hennes dotter mött en kärlek.

"En sån djävul hade jag inte släppt över över tröskeln".

Eller min studiekamrat: "men vad ska han göra hääär?"

Osnyggt är ett milt ord som kan provas.