Idag fortsätter vi äntligen.

Sjukvården ringde just och meddelade att jag officiellt anses cancerfri.
Den tar jag Helg med.

Nazistpräster borde väl per automatik avkragas? Eller? #svenskakyrkan

Om det låter fasligt illa av en massa motorsågar idag så är det mitt fel. Jag ber om ursäkt för allt oväsen.

Ohyran på #verisure bryter verkligen mot varenda lag som finns avseende aggressiva säljmetoder. Dessutom bryter de mot sina löften att sluta hemsöka oss.

Så de kan absolut mer än att bara sitta och titta på dig naken i ditt eget hem.

Den lilla lyxen i att dra ut vartenslangen genom badrumsfönstret och duscha ute i skuggan på baksidan.
Den.

Jag kan med viss trovärdighet slå fast att det inte kommer bli särskilt mycket uträttat idag. Heller.

Samtidigt ser verkligheten ut så här för många andra svenskar, att köpa ett fritidshus för 3-4 miljoner att ha för skojs skull är inget konstigt alls.

Israeliska soldater filmar och skryter om sin genomgripande ondska, sin vidrighet, sin äckliga uselhet, och publicerar stolta sturska tirader om hur de skjutit palestinska barn. Det sprids som reels på Instagram i samma flöde som bilderna på döende svältande barn. Jag förlorar förståndet

Att räkna ner till semester har onekligen sina känslomässigt stabiliserande fördelar. Det gör jobbet mer uthärdligt i de delar som avser "hantering av idioter", exempelvis.

Vissa dagar är mindre slitiga än andra. Att jobbet idag inkluderar 1h45m fikapaus i skuggan gör mig absolut ingenting. Ingenting alls. Jag kan rent av börja räkna ner mot semester.
Slut på rant?
Slut på rant.

Är det en rimlig reaktion att bli positivt överraskad när man råkat göra både Rätt och Väl samtidigt (situationen erbjöd kanske inte direkt alternativet Gott, men å andra sidan hade det krävts ett enormt sidosteg för att lyckas göra någonting Ont)?

Denna ursinniga värme är både underbar och horribel samtidigt.

Nope. Det här gör vi inte.

Jag kan tycka att även om kolleger ställer korkade frågor så kan jag ändå ge dem tydliga och korrekta svar. Det är rimligt.