Tunn bok men ack så välskriven. Om passion, om längtan, om en kvinna som väntar på en man som inte är hennes. Inte ett enda onödigt ord i någon mening.

Till minne av pappor som inte längre är med oss.

Mellan hostattackerna har jag läst Heltne. Trots ett behagligt språk och intressant inledning kring uppväxten i Livets Ord-land förlorar han sig alltför helhjärtat i ältandet av sina upplevelser av oförätter på Biskops-Arnö. Och även om han säkert har rätt i sak ger det inte mig någonting.

Kanske borde jag ha levt under 1950-talet istället. Jag tror att jag hade känt mig samtida då.

Jag går mot ljuset.

Flanerar.

Efter mången dags kamp mot i längden meningslösa appar och trötthet har jag läst klart en bok igen.
Rådströms ”Översten” är stundtals njutningsfull läsning men den håller inte, i mina ögon, hela vägen.