The Wall. It’s hitting me.

Definitivt utvecklats sen 90talet!

Tack och lov somnar J av ren utmattning varav jag kan gå hem till min patetiska nespressomaskin. Är fortfarande skakad.

Tillbaka till den icke-kaffe-vänliga bardelen för någon slags lunch och det är då jag inser att alla är fulla? Tanterna i hörnet som nu är inne på sitt tredje glas, tomtarna med sina blåsinstrument, absolut kvinnan med den tovade ullen. Till och med de japanska utbytesstudenterna.

Efter att min dotter mulat munnen full av smakprover från en ung bagare med väldigt seniga armar köpte jag en limpa levain och vid betalning höll han kvar blicken så länge att det nästan gick för mig.

Brukar inte vara den som är den men då klockan knappt slagit 11 kändes det väl magstarkt.

Vinted är min trygga plats. Fullt med ullkjolor från sextiotalet, afghanpälsar i tveksamt skick, små gulliga overaller i storlek 86 och mössor med djuröron i polyester. Här hör vi ingen skrika, verkligheten på en armlängds avstånd.

Jag fattar inte!!!

En öl kanske hjälper.

Hatar fan spa. ”Slappna av nu din dumma fan” väser jag upprepande för mig själv medan jobbtelefonen burrar i morgonrocksfickan.

🥲

Undrar när Belgien ska upptäckta fibrer. Kolonisera Kongo gick bra, utveckla kostcirkeln massivt failure.

😢

Och nu måste jag gå och andas in mitt barn annars tror jag hjärtat går sönder.

Långt senare, när pandemin var över och Deniz kropp funnen i Tyresta, lunchade jag med en av Deniz arbetskamrater. Han berättade vad som hade hänt. Att han hade virat in sig i spränglina. Han hade sprängt sig själv.

Absolut inledningen på en vuxenfilm.