Planescape kanske, fast jag aldrig klarade det. Fanken till originell och udda berättelse.

Få människor klicka på en konstig länk och skicka några känsliga personuppgifter?

”’Born to die” så mäktig”, vännen, har du ens HÖRT ”Laglöst land”, du är som ett litet barn

(Jag vet inte riktigt om det här är ett skämt eller inte tbh)

Det finns en del bangers där.

Man hittar ju verkligen en del pärlor. ”Vi gillar blad” hade lätt kunnat vara med på Kents sista skiva, även om texten kanske hade handlat om något annat.

Så är det nog i och för sig, ja. Barnkultur lämnar ju faktiskt spår hos väldigt många på ett sätt som kanske inte är sann för kultur för vuxna.
Men det måste vara lite speciellt att hela tiden, åtminstone momentärt, tappa sin publik när de börjar pyssla med annat.

Spännande, såg att du postade en tidigare bok av den här författaren. Sparar som tips inför framtiden! Man gillar ju mysfantasy.

Nej, exakt samma känsla här. Och vice versa - om någon uppenbart har intressant och genomtänkt smak kan man bli beredd att ge dennes alster en chans, utan så mycket annat att gå på.

Jag tänker ju att community-känslan är så stark och att en liten klick verkligen tycks läsa varandra rätt troget - och tror det kanske var ännu starkare förut? Men som sagt, man litar ju inte så mycket på Word of mouth eftersom även rätt dåliga grejer har applåderats.

Fokus-texten vetter mot det tycker jag. När rubriker om att författaren är en man som inte läser många romaner men gärna skriver själv loggar åtminstone den här kritikern ut.

Mycket sämre funkar det att vara den förgrämde solospelaren som ofta och gärna ondgör sig över korrupta kulturinstitutioner som inte inser ens storhet. Man kanske läser men i stort sett aldrig samtida författare. Bibliotek, kulturtidskrifter och scener är avställningsytor för det egna geniet.

Ett problem med det här är kanske att även det halvkackiga brukar berömmas väldigt mycket internt, vilket gör det lite svårt att orientera sig i om man står utanför. Men som regel - det är lätt att entusiasmeras och bli nyfiken.

Det är helt sant, men det är också en värld där man gör saker TILLSAMMANS.
Jag vet att folk säger att det har ändrats lite till det sämre med åren men generellt - man skriver inte bara, man läser och lyfter andra, man fixar konvent och kickstarters.

Men jag tänker att det också handlar om två olika typer av attityder som man stöter på när man rör sig om bortom de stora förlagen.
Dahl skriver om sin bakgrund i svensk rollspelskultur och hur det är en crash course i att göra saker själv - för det är vad som ger status.