Tack, Pjotr. (Btw, med "Alp" i efternamnet torde detta ändå vara barnmat för Edvin.) 🤭

Vacker backe, bild och allt. Men det väcker en del att fundera på. Med taskiga stålkanter är simkunnighet ett måste?

Men va! Det grumlar till det. Det var som katten!

(Parentes... tyvärr måste man använda detta lite nu och då, då man skriver t ex instruktioner till NO:n på högstadiet. "Måttband" är inte helt enkelt, så inte heller "glappkontakt". Vi använder alldeles för få långord numera. Och då tycker jag nog att "swishhora" är ett (sned)-steg i rätt riktning.)

"Swish hora". Näe, det blir ännu konstigare. Ett utropstecken efter och det blir en uppmaning. Med ett frågetecken åker man dit.😏

Mmmm... kan hålla med. Men ska man hålla ut lite längre på dessa konsonanter eller ska det bli typ ännu hårdare/staccato? Det känns definitivt bättre i munnen att stanna upp i dubbel-h:t i "swishhora" än dubbel-k:t i "backkamera". Det blir väldigt stumt i det senare.

Lite som "backkamera".

Jag vet. Rätt vackert med dubbel-h där.

Hmmm... lite osäker på stavning? "Switchora"? "Swischora?" Utan citationstecken...😏