Saknades inte din efterlysta svärta i all 60-talsmusik?

Om det är bekännelsernas afton kan jag vittna om min egen politiska melankoli. Den startade 1979. Efter ett år i Moskva insåg jag att Sovjetunionen snarare var ett helvete än ett paradis. Då blev jag en självkritisk melankoliker. Men tack och lov har melankolin inte rubbat min barnatro på rättvisa.

7.4. Upphoppet, det artistiska framförandet och klyvningen av vattenytan perfekt, benen lite spridda vid nedslaget

Jovisst, om Ukraina ger upp och låter sig ockuperas av Ryssland blir det naturligtvis "fred" omedelbart. Men borde de i så fall inte få bestämma det själva? Så länge de kämpar mot ockupationsmakten Ryssland måste Ukraina få vårt obetingade stöd.

Bra, fast du är kanske väl pessimistisk på slutet. Varje proteströrelse behöver inte ha ett tydligt politiskt mål för att bli framgångsrik; de kan bidra till mobilisering och opinionsförskjutning som leder till förändring. Så var det väl bland annat i det exempel du tog - franska revolutionen.