Att äntligen få komma upp på avdelning efter det till världens snällaste gäng avdelningssköterskor (sköterskorna på akuten var också snälla men ack så jäktade) som har tid att kolla hur man mår och svara på frågor, det är himmelriket det.

Det är verkligen ohyggligt provocerande att man försöker lösa resursbrist och underbemanning i barnomsorgen med att införa utökad kontroll och administration och skambeläggning av föräldrar.

Jag har fri flex och jobbar helt olika olika dagar och veckor beroende på vad jag råkar hålla på med just då. Jag köper att de vill ha ett schema att planera efter, men att jag skulle lyckas producera ett arbetsschema känns väldigt långsökt.

VARJE MEDDELANDE OM ATT FOLKRÖRELSE ÄR OMÖJLIGT ÄR FALSKT

Lycka till! Visst önskar man ändå att man själv fick se mer? Är iofs glad att jag inte var vaken under min käkoperation men lite hade jag ju velat se en film.

”Låt mig arkitekta ditt system” känns inte heller helt som att det lyfter.

Dessutom kan man sitta på dem om man råkar vara lite kort och behöver nå upp till matbordet.

Tänk ändå vad glad och förvånad man blivit om de istället sagt ”ja, gud, ÄNTLIGEN! Vi har ett beroende och kan inte sluta själva, hjälp oss!”

Det är fan så fint att man gråter en skvätt när man tänker på det.

Jamen ungefär!

Föreställer mig nu Kiruna kyrka i omloppsbana. Det har något ändå.

Fast jag undrar ändå om ingen hurtig pastor någonstans har typ rullande kyrka i buss eller så?

Eller så flyttar de den separat? Vet inte. Bra fråga att ställa via appen kanske.