Aldrig trodde jag att jag skulle sakna Alf Svensson. Men i en tid där hans efterträdare Ebba Busch jagar klimataktivister som dagligt nöje och statsministern dem sabotörer av demokratiska processer och jämför dem med totalitära krafter känns Alf inte bara som en vuxen i rummet..

1/2

Är det inte lite fint ändå hur Moderaternas valledare Martin Borgs låter som om han precis lämnat en skyltverkstad på Fridays for Future och landar i att livets mening nog är en moderat valseger 2026.

Hans egna nickar med, ungefär som när vdn försäkrar att företaget är en familj.

Kristersson levererar sin promenadmonolog om faran med högerextrema trakasserier, timmar innan det avslöjas att hans samarbetskollega Jessica Stegrud agerar kamerakvinna åt en högerextremist som förföljer tonåringar.

När nazism dyker upp i den egna maktens närhet blir det reducerat till pojkstreck.
När människor demonstrerar mot maktens politik blir det extremistiskt systemhot.

Att följa efter en minister 👉🏽är fel👈🏽.
Men vi måste se det i kontext.

Samma dag ställer sig Carl-Oskar Bohlin och stirrar fast på demonstranter som om han ville ha konfrontationen… och sedan går han hem utan skydd? Är det dumhet eller cynisk taktik?

1/2