Ingenting varar för evigt.
Det är min tröst just nu.

Ibland tror jag att han hör av sig enbart för att såra.

Jag får hålla mamma i handen nu när vi badar.

Behöver verkligen träffa någon för mig snart. Jag kan inte ha det såhär så länge till.

Är inne i en tröstätarperiod igen. Ätandet är helt frånkopplat från aptiten. Det är enbart min dumma lilla hjärna som gör ett patetiskt försök att laga något som är trasigt.

Så Bluesky när man behöver mumla för sig själv en stund och twitter när man vill göda egot och veva lite. Kan nog bli rätt bra det här ändå.

”Jag tycker så mycket om dig och jag vill att det ska bli vi men jag vill inte ha fler barn i framtiden.”

Som en spark i magen varje gång jag får höra det där i samma mening.

Tror jag börjar bli redo att
hoppa i livbåten nu och lämna det sjunkande skeppet.

👀