Men om man ska se det från den ljusa sidan så känns allt annat som är jobbigt med mitt jobb som bagateller i jämförelse.

Mina elever är sådana jävla klippor som bara åker med och tycker att det mesta är roligt och spännande medan vi vuxna försöker få ihop dagen (vi är givetvis underbemannade). Ingen får ut sina raster. Jag har jobbat till minst 17 varje dag. Igår hann jag gå på toa först efter att skoldagen var slut.

plocka* snälla bluesky

Jag brukar ha hjälm på mig men glömde den just igår. Och det är ju inte olagligt att cykla utan hjälm, så vitt jag vet. Även när man ska passera ett sällskap som går på cykelbanan.

Med det sagt, fuck England!

Min pappa var min tränare och såg till att jag skulle ha kvinnliga fotbollsspelare som förebilder. Tänk hur många dagens tjejer har att välja mellan och tänk hur större drömmarna är idag än för 15-20 år sedan. Det är så stort.

Har lyssnat på två poddavsnitt och 3 sommarprat. Gina Dirawis var bäst. Nu ska jag ta en resorb, huvudvärkstablett och aldrig, ALDRIG få för mig igen att jag är en fungerande människa när det är mer än 24°C ute.

Jag håller andan när jag passerar människor. Det sker inte alltid men oftast när jag passerar en person. Vet inte varför och det sker automatiskt. Det är som att hjärnan väljer ut vilka jag ska hålla andan för när vi passerar varandra.

Och det känns väldigt väldigt bra. Jämtland gav mig så mycket men jag är typ utbränd och längtar efter min egen säng och mina egna rutiner.

Over and out.

Idag har jag hälsat på min farbror på hans gruppboende och sen legat i storsjön resten av dagen. Jag känner att man inte får semester när man spenderar den med sina föräldrar eftersom att sova till klockan 9 räknas som att man har sovit bort hela dagen. Jag saknar min sambo och åker hem på torsdag