att vi är tillbaka till starten på en ny professionalisering av AIK.

Jag har åtminstone inte känt mig så hoppfull på evigheter, bara med att skapa en känslan kring klubben, är mycket vunnet!

Men även om tränare efter gjort saker bra utifrån förutsättningar, klubbens status etc. så har ”Baxter-ismen” utarmats, och tillslut helt dött ut.

Med Mikkjal Thomassen’s intåg, så som han verkar och pratar, med en kravställning på både sig själv, trupp och klubben så är verkligen känslan…

Men det här var nåt nytt och det är inte konstigt att det var här vi tog steget med ytterligare SM-Guld och cupguld. Men framförallt gruppspel i Champions League.

Det gav avknoppningar med något som ändå kan ses som en ledaridentitet med Norling, Stahre, Alm, Wesström.

För mig som uppväxt i ett diametralt motsatt typ av område och inflyttad så ser jag också väldigt mycket som är gemensamt mellan de olika, och det på ett positivt sätt. Älskar att bo här. Men det är väldigt lustigt att se de små markörerna av skillnad när man väl upptäckt dem.