Nä, det kändes ju verkligen inte orimligt!

Hm, Bille August hittar jag det som, men den skandinaviska kopplingen är ju där oavsett!

Även Pernilla August är med i en liten roll tror jag. Och Lennart Hjulström som Franz Ferdinand!

Om inte annat kan man ju se om avsnittet där Ernst-Hugo, Max von Sydow och Björn Granath spelar Jung, Freud och Adler: youtu.be/pYIZcdmuicA?...

Alternativt, om ni varken har pengarna eller hårdvaran, så kan ni bevittna detta praktexempel på 90-talets multimedia/cd-rom-bonanza via en playthrough på youtube i stället: www.youtube.com/watch?v=CXJG...

Om du vill spela spelet själv och har tillgång till en gammal PC så kan jag tipsa om att ett inplastat exemplar ligger ute på tradera för ödmjuka utropspriset 499 kr: www.tradera.com/item/3011/70...

Rekommenderas varmt för den som gillar äventyrsspel och skräck men inte har något emot att blanda upp sitt point & click med andra genrer! (14/14)

Slutgiltigt omdöme: DitWH är något så ovanligt som en life sim/RPG/äventyrsspels-hybrid som gör något genuint bra med Lovecrafts kosmiska skräck. Musik och grafik är perfekt för stämningen, och den tidsbaserade mekaniken är stressande, men också enormt rolig och beroendeframkallande. (13/14)

Först i den andra genomspelningen (då jag även körde på lättaste svårighetsgraden) kändes det som att jag fick ordning på strategin: fokusera på ett spår och gå all in i ockultismen - då låstes plötsligt en massa saker upp som jag missat första gången, men ändå med mycket kvar att upptäcka! (12/14)

I min första genomspelning höll jag mig i mitten: rotade lite i det ockulta men med mkt socialt liv, vilket gick bra ända tills jag insåg att det finns en fast tidsram för att lösa mysteriet, och blev överrumplad när spelet plötsligt gick in i sitt slutskede och jag fick det sämsta slutet… (11/14)

Väljer du att djupdyka ner i det ockulta men med risk för att bli galen/dö av de förbjudna sanningarna - eller att ignorera allt övernaturligt, plugga inför tentor och hålla ett klart huvud, med följden att du står potentiellt oförberedd inför den slutliga uppgörelsen? (10/14)

Samtidigt har du också psykiska statusar som Health, Sanity, Maths, Occult & Exams som du behöver höja för att kunna nå framåt i spelet. Men att höja den ena kan komma på bekostnad av det andra, och en stor del av spelets utmaning (och nöje) kommer från att välja vilken väg du ska ta framåt: (9/14)

Och pengar är ett problem: varje vecka får du en slant av din faster, och du kan tjäna lite extra genom att spika tentor eller göra småjobb åt din hyresvärd. Men livet i Arkham kostar, och man vaknar ofta mitt i veckan med en hosta eller kurrande mage som man inte har råd att åtgärda… (8/14)

På samma sätt blir din fysiska och psykiska hälsa lägre när du inte äter eller sover tillräckligt, och det går snabbt utför med samtliga mätare om du råkar ha ont om pengar och inte kan köpa mat, sömnmedel, smärtstillande, öronproppar och annat som kan lindra dina besvär… (7/14)

Spelet ger dig nämligen sex mätare: Hunger, Sleep, Sickness, Cold, Wetness och Injury. Alla ändras över tid och påverkas av dina val: går du ute i regnet blir du blöt/kall och kan bli febrig, vilket kan åtgårdas genom att göra upp en eld, köpa regnkläder eller dricka medicin. (6/14)

Bitvis är det verkligen klassiskt äventyrsspelande: point & click, retro-pixelgrafik och pussellösande för att föra handlingen vidare. Men det är RPG-inslagen som gör spelet unikt och att den kosmiska skräcken faktiskt funkar. (5/14)

Men i det slitna pensionatet där du hyr en dragig vindsvåning kommer det märkliga ljud från väggarna och om nätterna drabbas du av mystiska drömmar om råttor med människoansikten och namnlösa ökenstäder. Kommer du lyckas skriva klart din avhandling utan att bli galen… Eller nåt ännu värre? (4/14)

Grundpremissen är exakt som den i Lovecrafts novell med samma namn: du spelar en ung student som kommer till Arkham, Massachusetts, för att skriva på din avhandling om matematik ur en ockult vinkel på Miskatonics universitet. Inga konstigheter… väl? (3/14)

Jag tror att det varit något med kombinationen Lovecraft (som jag tycker är notoriskt svår att få att funka om det inte är Ernst-Hugo som läser upp) och att det utlovades RPG-inslag som fått mig att tveka. Men oj, vad jag hade fel. (2/14)