Aha, ser fint ut (ja alltså denna märkliga norm att ge allt namn på engelska är så konstig!)

Intressant tack!

Usch ja klart det måste beaktas. Känns öht som bränder är en nygammal fara som blir värre och värre igen.

Så kan det säkert vara. Men jag antar att behandlingen av trä har utvecklats sen dess. Men har verkligen ingen aning.

Ser väldigt fint ut!

Just ja Sara! Men det blev väl svindyrt eller hur var det nu.

Så fin universitetsbyggnad. Vacker, modern och energisnål.

Hjälp jag kommer bli det minst populära av allt: äldreaktivist.

Jag skulle själv kunna tänka mig att flytta för ett år eller så, till Rom, Madrid eller någonstans än mer exotisk. Men bara för en period, max 1-2 år.

Det vet jag inte, de har gått på en internationell skola, min son har pluggat tre år i England… så det finns nog risk att de flyttar utomlands.
Men just nu pluggar de båda två nära där vi bor och det är så mysigt!

Ja exakt. Att ständigt ha ena foten i Sverige är jobbigt, men tror däremot att man kan flytta tillbaka förstås.

Den går hemlängtan i vågor. Jag börjar bli äldre och längtar nu återigen hem till Sverige mer, till människor som känt mig ”jämt”, till naturen.

Men så svårt för jag känner mig inte hemma i Sverige längre, samhället är ett annat än för 25 år sen. Skulle vara svårt att återanpassa sig.

Sen blir det ens liv. Det är så här min familj ser ut och jag lever ett bra liv. Klart det ger annat, barnen blir berikade av flera kulturer, de blir öppna och toleranta. Men det är inte därför man gör det riktigt, man gör det för att det var så ens liv blev?

Eller jag vet inte, svårt generalisera

2. Man måste bestämma sig för att man är villig att leva kvar i landet tills ens barn blir vuxna. Även efter eventuell skilsmässa tex. Att vara frånskild utomlands kan vara väldigt svårt. Egen ekonomi/oberoende/vänner superviktigt!

Så jag tror man kan backa. Eller se det som en period (oftast innan familjebildning). Om man bildar familj utomlands förändras allt.
1. Man måste integrera ja nästan assimilera sig för ens barn får den nya kulturen mest. Tror inte det är bra att leva i opposition till den.

Ghettoisering finns även bland utlandssvenskar eller tex ”unga engelskspråkiga i Paris”. Funkar ett tag och kan vara kul men det är ingen hållbar immigration.

Men många (de flesta?) flyttar hem igen efter några år som flyttfåglar! Tror de flesta människor egentligen helst vill leva där de föddes.

Ärligt: nej. Eller man vänjer sig men det är fortsatt svårt. Det svåra är att en lyckad immigration kräver att du släpper en del av ditt ursprung. Man måste välja det nya landet på samma sätt som man väljer en partner. Har sett många som inte gör det, och de blir olyckliga i en ständig längtan hem.

Ja, det drabbade både mig och min bror och det har gett oss mycket men även rätt komplicerade liv med den nära familjen i tre olika länder i 25 år nu. Det där om somewheres och everywheres eller vad det nu var känns ändå lite sant. Och det är svårt byta från det ena till det andra.