Hänger det om halsen.

Precis tvärtom. Och din svepande drapa om ”alla” fångar det så väl. Det ska inte finnas innehåll bara en klickbar rubrik.

Fader Teiresias vår och Koncipieringen av en gädda håller jag högst. Hans Chaplin-bok var rätt bra också.

Det svarar jag olika på varje gång. Jag gillar ju skivorna från sent 80-tal bara för att det var då jag upptäckte honom ( via min pappa).
Men Into the music är högt upp.

Jag tänker inte slåss med dig. Mest glad att du påminde mig om Van the man.

Idag är det bara GNX som gäller dock.

I am down on my knees
At those wireless knobs
Telefunken, Telefunken
And I'm searching for
Luxembourg, Luxembourg

Enlightenment är ren perfektion inser jag nu när jag kollar den. Ojämn som ett balsalsgolv. 😀 Hade glömt bort den. Tack!

Sista 20 åren håller jag väl med om. Med brasklappen att jag tappade honom då just därför.
En nyfrälst kompis släpade med mig på konsert på Münchenbryggeriet ca 2000. Det var hemskt. Van hade ett gäng farbröder som körde nån slags rockabilly.

Är detta bait? Att kalla det berg-och-dalbana? Nästan alla ovan är oundgängliga. Poetic Champions och Enlightenment definitivt . Liksom Tupelo honey. Hymns to the silence är ett måste.