Det fria skolvalets horisontella segregation talas det inte så mycket om, olika fraktioner inom medeklassen har sina "egna" skolor (kulturellt vs ekonomiskt kapital)

Klassiker! I Italien kallar man det för ”Gattopardismo” (efter di Lampedusas bok). ”Om vi vill att allt ska förbli som det är, måste allting förändras”. Konsten att göra skenbara förändringar. Även en bra beskrivning på hela ”helrenoveringen av friskolesystemet”.

Ni bidrar med det viktigaste: att ”Quiet politics” blir ”Noisy politics” (frågorna blir synliga och begripliga för allmänheten). Tänk om detta varit fallet på 90-talet, om tillsynes små tekniska frågor om friskolor ska få drivas for-profit och hur antagningssystemet till dessa skulle fungera.

Och där kan man ge en liten knuff i ryggen till ovan nämna samhällsgrupp genom att exemplevis påpeka hur otroligt viktigt det är för de högsta ekonomiska skikten att deras barn går på skolor som inte drivs i vinstintresse (VRG, Manilla, SRG,, Bladin, Lundsberg etc etc). Koncernskoleskamma.

Sant! Det är min mörka människosyn som lyser igenom, samt ett konstaterande kring den inbyggda spänningen mellan private good (vad familjer vill ha ut) och public good (vad samhället vill ha ut) som alltid har präglat de moderna offentligt finansierade skolsystemet runt om i världen.

Ja, fram till valet blir det borgerliga narrativet: bevara valfriheten (läs marknadsskolan) och ta bort valfriheten för de socialt utsatta (No Excuses) annars kommer medelklassbarnen bussas till socialt utsatta områden.

Verkligen! Och bra det, för jag är en sådan I-or som ofta tänker att marknadsskolan i dess nuvarande mogna fas bara kan försvinna med hjälp av marknadsmekanismer (att föräldrar i tillräckligt stor utsträckning slutar välja vinstsyftande skolor). Det kommer aldrig ske genom politiska beslut.

Ja det är verkligen medelklassens som i mångt och mycket har format och formar det svenska skolsystemets utseende. Indirekt har ni redan nått ut till många borgerliga skribenter, blir en enorm effekt när Neuding eller Boström skriver något marknadsskolekritiskt i SvD respektive GP.

......detta självklart sagt med stor beundran för det arbete som du och Åsa gör.

Om jag får spela djävulens advokat, finns det en risk att detta i många fall blir att predika för kören? Utmaningen blir att nå fram till den ekonomiska delen av medelklassen. Att få den grupp som tror att de är systemets vinnare att inse att dom inte är det.

Ett ”problem”, sett ur ett liberalt perspektiv, är att den bildade medelklassen aldrig skulle sätta sina barn i den här typen av skolor. Vad hade riktiga liberaler som Fridtjuv Berg sagt om en typ av skola för arbetarklassens barn och en annan typ av skolor för medelklassen barn?

Hade faktist aldrig hört talas om CfEE, verkar aldrig ha lyft.

Grattis till avhandlingen btw, och riktigt bra tajming att den blev klar just nu. No Excuses drivna av for-profit skolor i ett system som tillåter kötid i urvalsprocessen blir en intressant uppföljningsstudie =)

Påverkanscirkeln sluten.

Och jag förstår helt att det var den risken du kanske främst vill markera mot. Tanken är självklart att det är vinstsyftande skolor som ska utbilda barn som inte behöver några ursäkter. Kan istället lyfta skolan innan 90-talet som den ursprungliga No Excuses-skolan.

Och när tankar om att lära sig ”resonera, analysera, sammanfatta och dra slutsatser” beskrivs som pedagogiska koncept som inte är lämpliga för alla så börjar historien plötsligt rimma. NE handlar inte om att göra den dolda läroplanen synlig, utan att olika sociala klasser ska ha olika "läroplaner".

Är bara orolig att du/ni svalt betet och för vidare narrativet om att skolsegregationen är naturgiven (handlar om politiskt styrd skolsegregation). Skolsegregationen blir en icke-fråga, snarare borde skolsegregationen öka, enligt detta synsätt, så att underklassen får ”rätt” typ av utbildning.

Jag får göra det =). @stade.bsky.social tips på annan ”take” i frågan: ”Därför ska vi inte gå tillbaks till en katekesskola för de proletariserade skiktens barn”

Tanken med den gemensamma grundskolan var att arbetarklassens barn skulle få samma utbildning som medelklassens barn. Inga ursäkter. Att arbetarklassen tränas i lydnad medan medelklassens barn tränas i verbal kommunikationsförmåga är en ursäkt för att den senare ska behålla bildningmonopolet.

Strategiskt skickligt att flytta fokus till No Excuses för att det offentliga- och politiska samtalet inte ska handla om skolsegregation och vinstintresse. No Excuses-skolor förutsätter fortsatt skolsegregation, därmed blir segregation till en icke-fråga.