Är det ens en grej i Sverige numera, den där knarrande rösten? Jag hör det liksom aldrig i verkligheten, mest i vissa amerikanska poddar. Renée Rapp på Amy Poehlers Good Hang till exempel, pendlade mellan att tycka att det var jätteroligt och olyssningsbart.

alla som

Att dokumentera alla de där justeringarna som görs för att få allt att flyta under en arbetsvecka måste vara omöjligt.

Jag fattar det! Tänker att man som lärare nog ofta utvecklar fingertoppskänsla för det där. Ett av mina barn hade tidigare en fantastisk lärare med stort engagemang för barn med npf. Det kändes som att hon tänkte igenom varje detalj, ordningen i bambakön, alla gruppindelningar osv.

Fattar det! Ja man hoppas ju. Jag har rätt mkt erfarenhet av egna barn och barn nära mig där anpassningar i klassrummet inte funkat vidare väl och där resursskola/särskild undervisningsgrupp varit livräddare.

Det kanske är dokumentationen som ska minska?

Extra stöd FÖR en elev inte från!

Men det känns verkligen som att man skulle behöva komma ut med klargöranden. Anpassningar är ju sånt som görs jämt, väl? T ex: elev X klarar inte att sitta mitt i klassrummet, elev y behöver en mattebok man kan skriva i osv.

Enligt utredningen så ska man som lärare kunna begära extra stöd från en elev. Jag tolkar det som att det som ryker är situationerna där lärarna ska fixa allt själva genom tusen anpassningar i klassrummet.

Det har inte med etnicitet att göra (den gulligaste gruppen vi mötte senast var f ö en grupp glada killar som såg ut att ha somaliskt ursprung som försökte peppa min dotter att åka en läskig bergochdalbana) utan beteende. Det är inte så svårt att signalera välvilja.

Man kan invända mot begreppet - men att fenomenet existerar är ju otvetydigt. Jag har t ex varit på Liseberg och flera gånger hamnat med barnen nära stora halvstökiga killgäng. Det är lätt att märka när det bara är slängiga tonåringar som låter mycket och när det är killar som gillar att skrämmas.

Exakt. Jag tycker att den här diskussionen är fördummande. Folk är ofta bra på att känna av andras kroppsspråk, stämningar i ett rum, man påverkas av dofter mm. Man märker av när folk beter sig aggressivt och dominerande.

det händer inte så sällan att vi saknar det förra huset som kändes så... stabilt, pålitligt liksom. Vårt nuvarande är en känsligare sak helt klart och antagligen ett lite väl stort projekt för oss. Men man vänjer sig vid att leva med projekten.

ja det var fint! Vi köpte av ett äldre par som hade byggt huset på 60-talet, allt väldigt gediget, Höganäsklinker och ek etc - i början kändes det som om vi hade flyttat in hos en gammal moster? Nu har vi ett vackrare men också besvärligare 30-talshus med tusen saker att renovera...

Älskar vår matkällare, den förhöjer livskvaliteten! Och även om vi har bra utrymmen nu (i funkiskåk) kan jag sakna de fantastiska förvaringsutrymmena vi hade i vårt tidigare hus, mexitegel från 60-talet, robust och rymligt.